jagaralice.blogg.se

Det här med relationer, till sig själv, livet, vänner, partner osv. Det finns så många regler, känns det som i alla fall. En som jag ofta har stött på från andra (och mig själv) som i första hand riktar sig till kvinnor. Är rådet/regeln att du måste vara själv ett tag! Ta reda på vem du är utanför ett förhållande, var själv, bestäm, lev, bo, res och upptäck. Ensam!

Det låter ju super. Helt vettigt och logiskt skulle jag säga.

Men.

Som det blev för mig när jag var singel och fabulös så kände jag mig efter ett tag, ensam. Inte vilsen och rädd men ensam. Som knyttet i mumin sagorna. När jag berättade det här för random tjejvän så fick jag höjda ögonbryn till svar och ”- vadå? Måste du ha en kille för att må bra?”

Och jag bah ”-eh nee, men jag känner mig liksom oälskad och ensam.”

Kommer inte ihåg hur det slutade men just den grejen. Att vara beroende av någon annan för att må bra. INTE OKEEEEEJ!!! Du skola aldrig lägga ditt öde i någon annans händer! Du skola icke vara beroende av din nästa (eller nått).

Du skola vara ensam och stark! Och du skola klättra ensam på den vindlande karriärstegen!

Karriär.

Det är en annan grej. Som ska göras ensam och aldrig offras, inte för en kille och framför allt inte för familj och barn.

Skammen! Den enorma skammen växte bakom revbenen när jag insåg att jag ville ha en familj, på riktigt. En man och några kids. En grupp människor som älskar mig och som jag kan älska tillbaka och som jag kan röra vid och som rör vid mig. Några som jag kan lita på. Och barn, jag vill så gärna ha barn, dessa små underbara varelser som jag kommer älska så oändligt.

Åh den drömmen! Så otroligt hemlig, även för mig själv. Jag vägrade att erkänna att jag nog hellre vill ha en familj än en fantastisk karriär.

Det tog ett tag innan jag vågade se mig i spegeln och erkänna min skamliga dröm. Men som tur var så tittade spegelbilden lättat tillbaka på mig och sa ”- Det känns rätt.”

Åh den känslan när en kastar normer och regler åt sidan och titta in i hjärtat och se vad en egentligen vill. Jag önskar alla den känslan!

Jag hade som en idé om att jag skulle bli en fantastisk designer, skapa ett eget märke och göra ett namn för mig själv.

Men. Nej.

Det känns (för mig) barnsligt att tänka så nu. Jag har insett att det är viktigare att vara lycklig och lugn och tillfreds än att alla ska se en, älska en och framför allt bekräfta en. Jag jobbar gärna men det är ju liksom bara ett jobb, det viktigaste i livet enligt mig är att må bra och ha en massa kärlek omkring sig. Och lugnet! Att känna lugnet!

Sömman av kardömömman är, det är najs att gå sin egen väg!