jagaralice.blogg.se

Jag är Alice

Val och kval och livet

Kategori: En tanke

Det här med relationer, till sig själv, livet, vänner, partner osv. Det finns så många regler, känns det som i alla fall. En som jag ofta har stött på från andra (och mig själv) som i första hand riktar sig till kvinnor. Är rådet/regeln att du måste vara själv ett tag! Ta reda på vem du är utanför ett förhållande, var själv, bestäm, lev, bo, res och upptäck. Ensam!

Det låter ju super. Helt vettigt och logiskt skulle jag säga.

Men.

Som det blev för mig när jag var singel och fabulös så kände jag mig efter ett tag, ensam. Inte vilsen och rädd men ensam. Som knyttet i mumin sagorna. När jag berättade det här för random tjejvän så fick jag höjda ögonbryn till svar och ”- vadå? Måste du ha en kille för att må bra?”

Och jag bah ”-eh nee, men jag känner mig liksom oälskad och ensam.”

Kommer inte ihåg hur det slutade men just den grejen. Att vara beroende av någon annan för att må bra. INTE OKEEEEEJ!!! Du skola aldrig lägga ditt öde i någon annans händer! Du skola icke vara beroende av din nästa (eller nått).

Du skola vara ensam och stark! Och du skola klättra ensam på den vindlande karriärstegen!

Karriär.

Det är en annan grej. Som ska göras ensam och aldrig offras, inte för en kille och framför allt inte för familj och barn.

Skammen! Den enorma skammen växte bakom revbenen när jag insåg att jag ville ha en familj, på riktigt. En man och några kids. En grupp människor som älskar mig och som jag kan älska tillbaka och som jag kan röra vid och som rör vid mig. Några som jag kan lita på. Och barn, jag vill så gärna ha barn, dessa små underbara varelser som jag kommer älska så oändligt.

Åh den drömmen! Så otroligt hemlig, även för mig själv. Jag vägrade att erkänna att jag nog hellre vill ha en familj än en fantastisk karriär.

Det tog ett tag innan jag vågade se mig i spegeln och erkänna min skamliga dröm. Men som tur var så tittade spegelbilden lättat tillbaka på mig och sa ”- Det känns rätt.”

Åh den känslan när en kastar normer och regler åt sidan och titta in i hjärtat och se vad en egentligen vill. Jag önskar alla den känslan!

Jag hade som en idé om att jag skulle bli en fantastisk designer, skapa ett eget märke och göra ett namn för mig själv.

Men. Nej.

Det känns (för mig) barnsligt att tänka så nu. Jag har insett att det är viktigare att vara lycklig och lugn och tillfreds än att alla ska se en, älska en och framför allt bekräfta en. Jag jobbar gärna men det är ju liksom bara ett jobb, det viktigaste i livet enligt mig är att må bra och ha en massa kärlek omkring sig. Och lugnet! Att känna lugnet!

Sömman av kardömömman är, det är najs att gå sin egen väg!

 

 " titta rakt fram inte runt om.." 
-Håkan Hellström

 

Jag har andra ”karriärdrömmar” nu men vi tar det en annan gång.

Om att vara tjock

Kategori: Något fint

Jag har begått det största brotten en kvinna kan begå. Jag har * djupt andetag* blivit tjock. På riktigt tjock, mitt BMI visar på övervikt. När hände det? Antagligen så är ett år av stillasittande sömnad och tvångsmatning varannan timme inte det bästa för fysiken. Men ändå, jag känner mig inte tjock, jag känner ändå att jag är ganska så fin. Fast det första jag kände var sviken, alla har ljugit för mig. ”Men neeeej Alice du är verkligen inte tjock” eller ”du är fin som du är!!”. Alla har stått där och ljugit mig rakt upp i ansiktet, för en kan ju inte vara fin om en är tjock. Eller?

Jag blev ganska arg på Svante. Varför har du ljugit för mig? Varför har du inte sagt något? Lite orättvist sådär när en är upprörd.

Så spenderade jag några timmar på att vara ledsen och planera min framtida viktnedgång men framför allt skämdes jag. Vad pinsamt! Jag är tjock, nu måste jag börja ha på mig boleros för att dölja mina tjocka armar osv.

Den kvällen när jag ledsamt tittade ner i golvet med axlarna hängandes sa Svante något. Något helt världsomvälvande och löjligt simpelt.

 

 

”Du är så mycket mer än ditt utseende”

 

 

Jag är vad? Mer? Nä! Eller ? Jo det är jag ju… Jag är ju Alice. Jag är inte tjock, jag är Alice! Hm. Det kändes så uppenbart. Men varför har ingen sagt det förut? Varför har inte jag insett det förut? På något sätt med de orden blåste en stor del av kroppshatet som följt med mig de senaste 9 år bort. Borta. Nästan. Men jag insåg verkligen hur futtigt ytligt allting varit. Även fast jag har varit ful och tjock (enligt mig själv) så har jag lyckats bli så mycket. Jag har blivit mig själv! Alice. Jag har flyttat från Sundsvall, klarat mig själv i en storstad, jag har blivit nedknuffad och tagit mig upp igen, jag har gått två utbildningar och kommit in på en tredje, jag har hittat mannen i mitt liv, jag har nästan hittat mig själv. Allt detta trotts mitt yttre, hur kan jag någonsin ha trott att det har haft någon betydelse om hur jag ser ut? Det är ett sådant gigantiskt LOL att jag inte vet vart jag ska ta vägen.

Och jag har kommit fram till att det är ingens jävla bussnies om vad jag gör med min kropp. Inte någon av mina FB vänners, inte mina föräldrars, inte min mosters, inte mina far/morföräldrar, inte ens Svantes. För den är min och det spelar ingen roll vad någon tycker.

Jag har inget intresse av att vara ohälsosam eller grovt överviktig. Så kom inte och försök vara snäll och komma med lite tipps om hur jag ska leva mitt liv. För jag och alla andra har blivit bombarderade med dessa jävla tipps sedan vi var tio i alla jädrans magasin du kan hitta. Så låt mig och min kropp vara, det tänker jag göra i alla fall. 

 
Gammal bild från Malmö men ungefär rätt attityd. 
 
Tjingelling<3
 

Dubbelmoral

Kategori: En tanke

Ofta får jag höra att jag inte får använda läder för att jag är vegetarian och att de organisationer jag skänker pengar till faktiskt inte hjälper någon osv osv. 
 
Har någon hört talas om många bäckar små? 
 
Måste en person vara allt, göra allt till 100%. Räcker det inte med att inte äta kött? Alla mina läderprodukter är secondhand och jag köper sällan läder, men det händer för det är ett bra material. Jag har nyligen gått övet till att bli vegetarian även när det gäller skönhetsprodukter. Räker inte det?
 
Utveckling tar tid, för alla kan jag tänka mig men jag vet att det gör det för mig i alla fall. 
När jag först blev vegetarian åt jag min pappas egenfångade fisk, jag slutade med det när jag blev 18. Och nu slutade jag att köpa produkter som är djutestade och inhåller ingrisienser från djur. Med ett undantag från solskydd. Räcker inte det? Måste jag stå ensam i kampen mot en mer rättvis köttindustri? Är vi inte fler som kan hjälpas åt? Och ni som äter kött och klagar på mina mockakängor? Är DU mycket bättre än mig? För att DU är konsekventi att förstöra planeten så mycket som möjligt? Vad gör ni för att värden ska bli bättre? Jag försöker i alla fall! 
 
 
 
 
 
Och ofta får jag höra när jag nämner att jag skänker pengar. " Amen du vet ju att typ inget av det man skänker kommer ju fram till personen som behöver det!!" 
Nej det är väll klart! De som jobbar inom organisationen måste ju också äta och reklam ( som är viktig ) kostar också pengar. Men jag resonerar så här, om en kvinna i Indien eller Afrika eller Bangladesh får 20 kr av mina 100 kr så är den så jävla mycket bättre än 0 kr. Eller? 
Jag har förstått det som att det är väldigt provocerande att jag som fattig student skänker pengar. 
 
Så sluta hacka på den som försöker och ransaka era egna liv! Vad kan jag göra utefter mina förutsättningar? kanske är du fattig och älskar kött, då kan du ju alltid källsortera ordentligt. Panta burkar, sluta kasta skräp i naturen. Det finns alltid något en kan göra. Framförallt så kan du sluta äta så mycket kött, kom igen det är inte så svårt. 
 
Jag tror att många av dessa sorts komentarer grundar sig i skam för att en själv kanske inte gör något bra. Men du behöver inte trycka ner andra för att du ska slippa ditt dåliga samvete. 
 
Så nästa gång någon säger - Jag skänker pengar till läkare utan gränser. Så svarar du bara - Jaha!? Vad bra:D. Och så behöver ingen må dåligt. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Jag kom in!

Kategori: Allmänt

Jag fick mitt brev från Tillskärarakademin i går. Gud i min himmel vad nervös jag var för att öppna! Men jag kom in! Jag är så himla glad! Fan vad nice det känns att veta att i höst så kommer jag göra det jag trivs bäst med! 
 
Efter provdagen så var all tvivel om utbildningen bortblåst, det kändes som hemma helt enkelt. Jag var nervös, så klart, men jag trivdes ändå bra med att göra proverna, det var inte super enkelt men jag kände - Det här kan jag! 
 
Något som börjar sjunka in nu är ju att jag ska vara på samma platts i tre år. Hur ska det gå? Jag har inte bott i samma lägenhet i ett helt år de senaste 4 åren. Jag hoppas att det bara kommer kännas skönt, Svante kommer ju vara kvar i lund i alla fall 2 år till så jag kommer ju vara där mycket. WOW jag kommer äntligen få bo i Göterborg! Jag har längtat till den staden sedan jag var 14! (samma veva som jag upptäckte Håkan, fniss) 
 
 
Jag tänker skriva om provdagen snart. Innan jag åkte dit så letade jag hela internet efter någon bloggare som hade skrivit om den bara för att veta vad det var jag kunnde förvänta mig. Men tji fick jag, hittade ingenting. Så nu tänker jag vara den helt fantastiska bloggaren som upplyser om provdagens alla kval!
 
Kamizz

Jag bara älskar den här bilden!<3

Kategori: Något fint

Sista dagen!

Kategori: Allmänt

I dag har vi vår sista dag på Textilakademin. Just nu sitter jag i sängen  och väntar på att dagen ska börja, vaknade halv sex i vanlig ordning. Kan aldrig sova länge när jag är förväntansfull^^. 
 
Det känns lite overkligt, året har gått fort och långsamt. Det känns som vi nyss kom hit men samtidigt känns det som vi varit här för alltid. Jag är ortoligt nöjd med mitt år, jag har utvecklats och gjort väldigt mycket och jag har nog hittat min nisch i branchen. Jag skricer nog, för det verkar som att jag alltid ändrar mig på den fronten. 
 
Om någon som ska gå på Textilakademin nu till hösten hittar hit så kan jag bara säga - Youre in for a treat. Du kommer att lära dig ortoligt mycket och ha väldans skoj. 
 
Men, det finns alltid ett men. Utbildningen är väldigt långsam, det är viktigt att se till att göra mycket på den tid en har. För ingen annan skola har det här låga tempot och är du inte förberedd på det så kommer du nog få en gigantisk chock när/om du söker dig vidare till andra skolor. 
 
Nu längar jag hem, hem till lund och min fina man. Det ska bli skönt att packa upp och sortera mina saker och flytta in på riktigt. Vi kommer att ha det så kul i sommar. Svante och jag. 
 
Jaja nu räcker det med blogginlägg för i dag. Här kommer tre looks jag jobbat med det här året, jag kommer visa mer jag gjort senare. :) 
 
Kramiz
 

Plaggen jag visade på slutvisningen.

 
 
Ett litet sidoprojekt för att dryga ut portfolion.