jagaralice.blogg.se

Jag har begått det största brotten en kvinna kan begå. Jag har * djupt andetag* blivit tjock. På riktigt tjock, mitt BMI visar på övervikt. När hände det? Antagligen så är ett år av stillasittande sömnad och tvångsmatning varannan timme inte det bästa för fysiken. Men ändå, jag känner mig inte tjock, jag känner ändå att jag är ganska så fin. Fast det första jag kände var sviken, alla har ljugit för mig. ”Men neeeej Alice du är verkligen inte tjock” eller ”du är fin som du är!!”. Alla har stått där och ljugit mig rakt upp i ansiktet, för en kan ju inte vara fin om en är tjock. Eller?

Jag blev ganska arg på Svante. Varför har du ljugit för mig? Varför har du inte sagt något? Lite orättvist sådär när en är upprörd.

Så spenderade jag några timmar på att vara ledsen och planera min framtida viktnedgång men framför allt skämdes jag. Vad pinsamt! Jag är tjock, nu måste jag börja ha på mig boleros för att dölja mina tjocka armar osv.

Den kvällen när jag ledsamt tittade ner i golvet med axlarna hängandes sa Svante något. Något helt världsomvälvande och löjligt simpelt.

”Du är så mycket mer än ditt utseende”

Jag är vad? Mer? Nä! Eller ? Jo det är jag ju… Jag är ju Alice. Jag är inte tjock, jag är Alice! Hm. Det kändes så uppenbart. Men varför har ingen sagt det förut? Varför har inte jag insett det förut? På något sätt med de orden blåste en stor del av kroppshatet som följt med mig de senaste 9 år bort. Borta. Nästan. Men jag insåg verkligen hur futtigt ytligt allting varit. Även fast jag har varit ful och tjock (enligt mig själv) så har jag lyckats bli så mycket. Jag har blivit mig själv! Alice. Jag har flyttat från Sundsvall, klarat mig själv i en storstad, jag har blivit nedknuffad och tagit mig upp igen, jag har gått två utbildningar och kommit in på en tredje, jag har hittat mannen i mitt liv, jag har nästan hittat mig själv. Allt detta trotts mitt yttre, hur kan jag någonsin ha trott att det har haft någon betydelse om hur jag ser ut? Det är ett sådant gigantiskt LOL att jag inte vet vart jag ska ta vägen.

Och jag har kommit fram till att det är ingens jävla bussnies om vad jag gör med min kropp. Inte någon av mina FB vänners, inte mina föräldrars, inte min mosters, inte mina far/morföräldrar, inte ens Svantes. För den är min och det spelar ingen roll vad någon tycker.

Jag har inget intresse av att vara ohälsosam eller grovt överviktig. Så kom inte och försök vara snäll och komma med lite tipps om hur jag ska leva mitt liv. För jag och alla andra har blivit bombarderade med dessa jävla tipps sedan vi var tio i alla jädrans magasin du kan hitta. Så låt mig och min kropp vara, det tänker jag göra i alla fall.